Städhjälp i Ystegården: Ett hål i golvet där skurvattnet kan rinna ut. Att golvet sluttar lite underlättar också.

Vi var 17 seniorer som satte oss i bussen morgonen efter nationaldagen för att besöka Hälsingland. Skärgårdslunch med fyra sorters strömming vid kusten i Söderhamn blev en bra början innan bussen fortsatte norrut till Hudiksvall och Hälsinglands museum. Där fick vi bland annat fick de unika Alftabonaderna med målningar från 1500-talet som hittats som isolering i en trossbotten på en hälsingegård.
Längs Ljusnans dalgång tog vi oss vidare förbi Järvsö mot Bollnäs. I Ystegårn i Hillsta fick vi en intressant visning av en fyrbyggd hälsingegård, en gård med fyra byggnader runt innergården. Ladugården i tre våningar satt ihop med bostadshuset. De båda andra byggnaderna användes betydligt mer sällan – vid fester, begravningar och husförhör.

Gammeldags linberedning

Efter middag på hotellet och välbehövlig sömn fick vi en rundtur i Bollnäs och fortsatt färd mot Växbo Lin där byggnader för linberedning på gammalt vis har bevarats samtidigt som nya produkter designas, tillverkas och säljs över stora delar av världen. Köplusten var stor och kröntes med en spontanbeställning av fika på en uteservering strax intill. Bullarna var så nybakta att vi fick vänta på att de skulle bli klara.
Linet är Hälsinglands landskapsblomma, och det som tillsammans med skog, vatten och järn gjorde hälsingebönderna så rika att de kunde bygga sina stora utsmyckade gårdar. Men lin för vävning odlas inte längre utan importeras.

Unescos världsarv

Blåmålaren gjorde sig egna bilder av svenska städer och kryddade med grekiskinspirerade pelare. I Pallarsgårdens sängstuga, en del av världsarvet.

Strax västerut ligger Voxnadalen och de mest berömda hälsingegärdarna, varav sex räknas till Unescos världsarv. Dit hör Pallarsgården (med betoning på lars) där vi fick se ett antal av den så kallade Blåmålarens fantasifulla väggmålningar.
Efter lunch i Alfta fortsatte vi mot Trönö gamla kyrka med anor från 1100-talet. Trots att vi nästan bara var kvinnor fick vi gå in genom männens port i bogårdsmuren runt kyrkan; kvinnorna hade annars en egen lite mindre ingång.  I den rikt smyckade kyrkan finns flera skulpturer av 1500-talskomstnären Haaken Gulleson samt en speciell kyrkbänk för prästfamiljerna där blivande ärkebiskopen och fredspristagaren Nathan Söderblom satt som barn. Psalmen ”I denna ljuva sommartid” som han gjort melodin till fick avsluta besöket. Och lite sommar var det väl utanför kyrkan, men vinden hade tilltagit avsevärt så dags (det var riktig storm högre upp i Norrland).

Resan avslutades med kaffe och hembakt i Nathan Söderbloms födelsehem som numera är bygdegård. Hembygdsföreningens medlemmar hade mycket att berätta om hans liv innan vi for tillbaka till Stockholm.

Text och foto: Anna-Lena Ahlqvist

 

Fiffig möbel. Soffa med vändbar rygg i Ystegården.