Vart fjärde år ligger seniorernas höstmöte nära det amerikanska presidentvalet. Då satsar vi på det. Så ock 2016. Det var den 15 september. Numera traditionsenligt på Radiohuset i Stockholm.
Med GP:s förstereporter otåligt väntande avverkade vi själva höstmötet på mindre än tio minuter.
Eva-Lena Ahlqvist, vår kassör, presenterade halvårsbokslut och styrelsens förslag till budget för 2017.
Hennes föredragning visade tydligt att vår ekonomi är god. Vi håller innevarande års budget. Inkomsterna och de förutsägbara utgifterna beräknas bli av samma storleksordning nästa år varför styrelsen föreslog oförändrad budget för 2017. Höstmötet – drygt 120 deltagare – godkände förslaget.
Överträffar dikten
När det var klubbat och klart blev det strax Britt-Maries Mattssons tur. Under rubriken Vilken väg går USA? var hon inbjuden att kåsera och analysera och som grädde på moset svara på våra frågor. Det har hon gjort förut och med den äran. Det märktes också denna gång.
Britt-Marie började med att citera Västgöta Bengtsson:
– Man ska hålla sig till sanningen – om man inte kan hitta på något bättre.
Med ett sådant anslag, kan man tänka, vore det klokt att vara på sin vakt mot alltför goa historier. Å andra sidan finns det i årets amerikanska presidentval ingen anledning att skarva. Berättar man sanningen så överträffar den dikten var dag. Då kan man välja att se det skrämmande eller det komiska i den reality såpa som presidentvalet liknar detta år. Britt-Marie Mattsson valde bådadera.
Bytt parti många gånger
Länge uppehöll hon sig vid den republikanske kandidaten Donald Trump. Han har alltid stormat fram både i affärslivet och i politiken. Men i politiken har han ridit olika kusar.
Trump har varit medlem av det Demokratiska partiet före 1987 och under åren 2001-2009.
Åren 1999-2001 sökte han lyckan i Reformpartiet och 2011-12 i Libertarian Party. Det senare skulle enligt opinionsundersökningar få en 7-8 procent av rösterna om det var val idag och inte den 8 november. Det nybildade Gröna partiet skulle också få några procentenheter, berättade Britt-Marie.
Här har jag alltså nämnt att årets republikanske kandidat har hoppat runt bland etablerade och närmast oetablerade partier. Har han inte varit republikan? Jo, mellan åren 1987-99 och från år 2009.
Att de nämnda småpartierna kanske kunde få en 10-12 procent av rösterna kunde påverka utgången. Kanske inte lika tydligt som 1992 då Texasmiljardären Ross Perot ställde upp som presidentkandidat för vad som blev Reformpartiet. Han tog tillräckligt mycket röster från den då sittande presidenten Georg Bush ( pappa till W) för att Bill Clinton skulle bli vald.
Läxan är att man inte kan underskatta risken eller möjligheten att ställa till det när ett tredje parti plötsligt börjar göra sig gällande.
Smuts lönar sig
Donald Trump är stark i ”The Flyover states” – ett uttryck som Britt-Marie förklarade. Det betyder de stater intellektuella och förmögna flyger över mellan New York och Los Angeles. Det är ett nedlåtande uttryck som retar gallfeber på människor i mitten – inte minst de som bor i sofistikerade metropoler som Chicago. Men det är ändå tydligt att Trump – trots att han är superrik – har ett starkt stöd i dessa stater och då särskilt bland vita män med måttlig utbildning.
Mycket av valkampanjen bygger i år på smutskastning.
– Smuts lönar sig, hävdade Britt-Marie och pekade på en rad exempel. Som att Trump alltid kallar sin motståndare för ”liar”.
Om det är sant att smuts lönar sig så är det med reservationer, vill jag hävda. När Hillary Clinton härförleden gick ut och anklagade hälften av Trumps sympatisörer för att vara ”deplorable” och beklagansvärda homofoba rasister så slog uttalandet tillbaka på henne med våldsam kraft och hon fick backa.
I det här valet finns ingen kandidat som helhjärtat omfamnas ens av egna partisympatisörer. I vårt land är det annorlunda. Vi gillar Obama långt mer än genomsnittet av väljarna i USA. Och vi vill se Clinton i Vita Huset. Det nästan oavsett var vi hör hemma politiskt. Vi bävar inför att Trump ska vinna och börja bygga en mur mot Mexiko och kasta ut miljoner illegala immigranter. Och det bara som en början.
Tror Hillary vinner
Så – vilka är utsikterna? Tittar man på opinionssiffrorna så är det mycket jämt.
Geografiskt är merparten av landet republikanskt rött. Men de blå staterna i väst och i nordöst är de folkrikaste – med undantag för ”swing-states” som Texas och Florida. Eftersom det handlar om elektorsröster fördelade på stater så gäller det att i första hand vinna de folkrika. Här har Hillary ett klart försprång menar Britt-Marie och stöder sig på den amerikanske valgurun Nat Silver som är kollega med hennes man Sören Holmberg.
Vi tackade Britt-Marie med en uppsjö frågor. De flesta fick antingen tydliga eller underhållande svar. Bara en gång blev hon svarslös. Frågan gällde om det inte är på tiden att hela världen får rösta i det amerikanska presidentvalet när nu USA är så mäktigt?
Sigfrid Leijonhufvud
