Henrik Berggren, kollega, historiker och författare gästade för andra gången Stockholmspensionärerna och talade om sin senaste bok, Att bära världen (Max Ström förlag). Första gången handlade det om Palme, denna gång om Dag Hammarskjöld.
Under ungefär en timme fick vi följa Dag Hammarskjöld från vaggan i Jönköping via uppväxtens Uppsala till dödsstörtningen i Ndola i nuvarande Zambia. Däremellan livet som språk/filosofi/juridik-studerande, ämbetsman, statssekreterare i finansdepartementet under Ernst Wigforss.
En man sprungen ur svenska överklassen med statstjänstemän som med luthersk pliktkänsla tjänat Sverige sen 1600-talet. I mångt följde hans bana faderns – en far vars konservatism han starkt ogillade, dock utan att göra fadersuppror. I stället tjänande han socialdemokratin/allmänheten, nogsamt påpekande att han inte var socialdemokrat.
1953 kallades han efter diverse storpolitiska turer att efterträda Tryggve Lie som FN:s generalsekreterare.
Förväntningarna på honom var inte särskilt höga, men med tiden vann han repekt och blev världens mest inflytelserika tjänsteman ”med realpolitisk sensibilitet, strategisk överblick, hårt arbete, förmåga att lyssna på andra och mod att fatta djärva beslut gjorde Dag Hammarskjöld FN till en internationell maktfaktor” skriver Henrik Berggren i sin bok ”Dag Hammarskjöld Att bära världen”.
Ett fullsatt lunchmöte med en så fängslande berättande författare att publiken kände sig fullkomligt informerad, bland annat om Hammarskjölds ingripande i världspolitiska problem. Men utöver detta korta referat, finns självfallet mycket mera att hämta i boken, bland annat ett omfattande bildmaterial.
Christina Ruhnbro
