Zarah Leander fascinerar och upprör fortfarande. Det märktes på Pressklubben sista torsdagen i april. Då presenterade Beata Arnborg sin nyutkomna bok om die Leander. Häpnadsväckande nog den första svenska biografin över henne. Orsakerna kan vara många. Kanske har det varit inopportunt. Ett komplicerat forskningsläge kan också ha varit bidragande.
Beata Arnborg
Beata Arnborg gav en målande bild av den redan i Sverige tydligt karriärsugna och målmedvetna Zarah Leander. Det fanns sedan ingen tvekan hos henne att låta sig uppslukas av den tyska filmindustrin och den nazistiska filmpolitiken à la Goebbels. Med detta följde jättelika gager och en enorm popularitet hos den tyska filmpubliken. Den behövdes under krigsåren verklighetsflykt precis som Goebbels avsett.
Möttes av bojkott
Zarah verkade inte direkt vantrivas i umgänget med Goebbels och hans anhängare. Men det fanns till slut en gräns när krav kom på allt större engagemang i den tyska propagandan och kulturpolitiken. Hon lämnade Nazityskland 1942 och möttes i Sverige av bojkott. Inte ens vännen Karl Gerhard förmådde rubba den 1944, snarast befästes den för flera år framåt i tiden. Den omfattade även svensk radio.
Politisk idiot, taktiker, medlöpare, nazist? Etiketterna är många på Zarah Leander. 
Skickligt och engagerande lotsade Beata Arnborg åhörarna genom denna skala av etiketter på den stora divan. Nazist var hon inte, men sedan kan man alltid undra varför hon tänkte sig återkomma till Nazityskland så sent som 1944.
Text: Göran Elgemyr
Foto: Gun Jacobsson
