En av de sista skälvande sommardagarna var journalistseniorerna på utflykt. Vi reste till Strand – en villa vid Vätterns strand, där Ellen Key (1849-1926) gjorde vad hon kunde för att återskapa sitt barndomshem som gått förlorat i en konkurs när hon var i 30-årsåldern. Först när hon var 60 hade hennes arbete gjort det möjligt för henne att skapa något eget.
Då hade hon blivit hånad för sina idéer och tankar här hemma – Strindberg kallade henne Hanna Paj och Albert Engström karikerade henne med potatisnäsa, en bisarr tant som gick omkring i munkkåpa. Men hon hade också hunnit bli världsberömd för sina tankar i boken ”Barnets århundrade”, och förslag om agans avskaffande (blev verklighet 1979!) Hon kallades osedlighetsapostel för att hon uppfattade äktenskap utan kärlek som oäkta, men inga barn är oäkta. Hon tyckte att det bara skulle finnas 12-25 barn i varje skolklass.
Inga pladuskor på väggen
Hon pläderade i boken ”Skönhet för alla” för hem för själen och sinnena. Enkelhet och trasmattor, tunna gardiner och inget bjäfs eller ”tapetpladuskor” på väggarna. Hon upplät rum för arbetande kvinnor, som behövde vila från män barn och husdjur.
Hennes barnatro utvecklades med tiden till en livstro – meningen med livet är Livet självt blev hennes motto. Astrid Lindgren försökte som 18-åring tillsammans med väninnor besöka Ellen Key, men de blev avvisade. Då kom hunden Wild till hjälp. Han bet en av kvinnorna som då fick komma in i Strand för omplåstring. Där ovanför en dörrpost stod inristat ”Denna dagen, ett liv”, en text Astrid Lindgren memorerade och som finns med under hela hennes återstående liv.
Sorgemarsch i Korea
Vad allt hann Ellen Key inte med. Hon skrev 1000-tals artiklar i olika ämnen. Hon fick 1400 recensioner i amerikansk press och när hon dog anordnades en sorgemarsch i Korea.
Ett givande besök avslutades med lunch på närliggande Ombergs turisthotell. Busslunchen visade sig vara av hög kvalitet bestående av kött och grönsaker från traktens producenter.
Christina Ruhnbro