En liten men tålig skara hade förmånen att guidas av Henrik Waldenström på gökotta och kulturvandring på Djurgården den 27 maj. Temperaturen höll sig under tio grader och regnet var envist men det uppvägdes av allt intressant vi fick ta del av.
Hotfulla gåspappor
Vi som var med från början skådade fågellivet i och kring Isbladskärret med bl a häger, grågäss, vitkindade gäss (som ofta förväxlas med den betydligt större allmänt avskydda kanadagåsen) och änder av flera slag till exempel snatterand. Och många andra fåglar stora som små. Vi lyssnade på bofinken som kvittrar ”ska du ut och ränna nu igen?” och vår nationalfågel koltrasten drillade i vart och vartannat träd och buskage. Vi gick en omväg kring två grågåsfamiljer under hotfulla blickar från gåspapporna och vi fick lära oss att kniphonorna är fågelvärldens sämsta mammor. Ett synbart bevis på detta var en huttrande skock med fyra knipungar som försökte värma varandra i tät klunga medan mamma Knipa oberört simmade i en pöl en bra bit därifrån. Med ryggen mot sina frysande hungriga små. Våra hjärtan blödde!
Från istid till nutid
Efter drygt två timmar övergick gökottan i kulturvandring. En deltagare avvek medan tre nya tillkom och så blev det dags att lära sig en massa om Djurgårdens bebyggelse, natur och historia från istid till nutid.
Stigen runt Beckholmen med hus och varv var en upplevelse i sig och efter ideliga informationsspäckade uppehåll kom vi fram till Gröna Lund-området och förstod då vilket ingrepp i kulturmiljön det kan bli om nöjesfältet utökas med ännu fler skyhöga attraktioner och bergochdalbanor på parkeringsplatsen som finns där nu. Bygg en småskalig familjevänlig upplevelsepark i stället menar Waldenström och många med honom.
Liljevalchs monstruösa tillbyggnad
Vi kom fram till Liljevalchs baksida och stod förstummade inför den monsterbyggnad som håller på att byggas där. En gigantisk perforerad betongkoloss som uppenbart bara slank igenom alla beslutsprocesser utan att ansvariga insåg vad resultatet skulle bli. Eller gjorde de det och sade ja ändå? Smaken är som bekant som baken delad men i vår lilla grupp var enigheten total om att det är något av det fulaste man skådat i nybyggnadsväg.
Blöta, frusna och trötta i fötterna kunde vi sedan fyllda av ny kunskap bara tacka och tacka Henrik Waldenström för en utomordentligt givande förmiddag som inspirerade till många egna vandringar igen i vår unika nationalstadspark.
Text: Ulla Kindenberg
Foto: Denny Lorentzen
