Här följer Anders Hvidfeldts artiklar om hur pandemin påverkade journalistiken:
Foto: Peter Kjellerås
Avfolkade redaktioner. Reportrar som försökt sköta jobbet hemifrån köksbordet. Hårt styrda digitala presskonferenser via verktyg som Zoom och Teams.
Det senaste året har inte varit som något år tidigare i svensk media.
Under februari och mars kontaktade jag drygt 40 svenska journalister, både reportrar och mediechefer, på SVT och Sveriges Radio, på tidningar i landsorten och på Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen, Göteborgs-Posten och Sydsvenskan.
Alla svarade på fyra frågor om 2020: Hur stor del av året arbetade de hemifrån respektive på redaktionen? Hur har pandemin påverkat deras jobb? Vad tycker de om att använda digitala verktyg – och vad tänker de om framtiden, efter pandemin?
Gensvaret var överväldigande. Aftonbladets Peter Kadhammar är en av journalisterna som deltog i undersökningen och hans dom över jobbvardagen det senaste året är hård och skoningslös:
– Allt är besvärligare, allt är tråkigare. Journalistik bygger på möten, kött, dofter. Jag har varit på tidningen en dag sedan den 12 mars 2020. Plus en timme i januari. Arbetat hemma förutom en veckas resa i Sverige och cirka nio veckor i USA, berättar han.
Journalistiken har blivit lidande
En majoritet av de som svarat menar att innehållet i journalistiken det senaste året blivit lidande av att de suttit ensamma hemma i stället för att ha hängt på redaktionen och bollat idéer med kollegor och chefer vid kaffeautomaten.
– Det har blivit sämre. Den stimulans man får av att vara på jobbet uteblir helt. Jag är inte tillräckligt fantasirik för att föra intressanta samtal med mig själv. Jag träffar ingen, varken för informella samtal eller reguljära intervjuer, säger Lena Mellin på Aftonbladet.
Tomas Ramberg, politisk kommentator på Sveriges Radio, håller med:
– En stor nackdel är att den snabba och uppdaterade informationen och kommunikationen i det ständiga pratet med kollegor försvinner. Det blir tydligt hur viktigt småpratet med arbetskamraterna är för att på minutbasis ha koll på händelseutvecklingen i ett nyhetsläge, säger han.
De flesta journalisterna i undersökningen uppger att de endast varit på redaktionen enstaka dagar det senaste året. Men det finns undantag, de som har tjänster som innebär att de måste vara på jobbet. Trots det har inget varit som vanligt.
– I mitten av mars 2020 flyttades ”kärnan av Rapport – det vill säga redaktör, programledare, telegramredaktör, sändningsproducent och grafiker – bort från redaktionen till ett hemligt rum där vi isolerades och delades upp i team vars främsta uppgift var att hålla oss friska, berättar Lisbeth Åkerman på SVT.
– Från den dagen fick vi bara träffa varandra, inte åka kommunalt, inte gå till matsalen och dra ner radikalt på antalet personer vi träffade. Vi kunde inte längre träffa reportrar eller andra redaktörer, planerare och intakes och det gjorde jobbet oerhört krångligt och ökade pressen enormt.
Digitala verktyg vardagsmat under pandemin
Alla som följt Folkhälsomyndighetens eller regeringens tv-sända digitala pressträffar det senaste året har sett hur de deltagande journalisterna för det mesta fått ställa endast två-tre frågor, bara för att sedan bli avbrutna med motiveringen att tiden är knapp och att fler väntar på sin tur. Tiden för följdfrågor har ofta varit begränsad.
Digitala verktyg som Teams och Zoom har blivit vardagsmat i svensk media under pandemin, både för redaktionsmöten, intervjuer och pressträffar, och de ogillas av många.
– Det är inte alls samma sak att göra intervjuer på distans istället för att träffa människor. Detsamma med pressträffar. De digitala verktygen har räddat oss från att inte kunna jobba alls men vid en jämförelse med de gamla metoderna så är de tämligen värdelösa, menar Aftonbladets Wolfgang Hansson.
De flesta av de tillfrågade hoppas att digitala pressträffar ska försvinna efter pandemin. Men befarar att de ändå blir kvar, och att många makthavare och politiker endast kommer att ställa upp digitalt för att slippa möta media face to face. Även inom nöjesvärlden och idrotten finns kända namn som ogärna vill träffa journalister menar många.
Positivt i landsortspressen
Men det finns journalister som föredrar den nya digitala verktygen – och många av dem jobbar inom landsortspressen.
– Enkelheten att följa med i ett digitalt kommunfullmäktige hoppas jag blir kvar, det ökar tillgängligheten för alla, säger reportern Alexandra Örn vid Bonnier News bemanningsföretag som under året flyttat runt på redaktioner i Hudiksvall, Ljusdal och Söderhamn.
Alexandras kollega Felicia Andersson, anställd på Söderhamns-Kuriren, håller med:
– Nu kan vi delta på digitala pressträffar som Region Gävleborg håller. Tidigare gick vi sällan på dem utan tog hjälp av tidningarna i Gävle. Nu kan vi själva titta på pressträffarna och skriva utifrån vad som sägs, berättar hon.
Enklare intervjua internationella stjärnor
En annan positiv effekt med att jobba digitalt, menar många, är att det under pandemin blivit enklare att få kontakt med utländska artister, skådespelare och författare. Det har gagnat både nöjes- och kulturjournalistiken.
Tidningarna spar pengar på dyra resor till internationella pressjunkets, bokmässor och filmfestivaler och intervjuerna kan göras via Zoom, Teams och andra digitala verktyg.
– Mycket av min journalistik uppstår i det personliga mötet, oavsett om det är med en branschkälla eller en person som jag skriver om. Digitala möten är alltid sämre än fysiska möten, på alla plan. Men att som nu under pandemin få möjlighet till videointervjuer med internationella stjärnor är väldigt bra, säger Torbjörn Ek, nöjesreporter på Aftonbladet.
Jonas Kanje tillträdde som chefredaktör på Sydsvenskan i maj 2020 och hade såklart hoppats på att få en helt annan start i sitt nya jobb. När han ser tillbaka på sitt första år på tidningen slås han av hur väl redaktionen ändå fungerat under pandemin trots svåra förutsättningar.
– Journalistiken blir mer digitalt anpassad hela tiden. Arbetssätten blir också mer digitala, menar Jonas Kanje.
– När man ser hur vi hanterat pandemin kan man konstatera att det finns saker som vi vill ta med oss även bortom pandemin. Det är ingen vågad gissning att digitala möten kommer att ersätta en del resor och att fler och fler medarbetare då och då kommer att sköta arbetsuppgifter hemifrån.
”Makthavare skyller på pandemin”
Uppåt 40 journalister har ibland varit med när Uppdrag granskning-redaktionen haft digitala möten på Teams. Funkar för envägskommunikation, men funkar inte för att hålla en levande journalistisk diskussion, menar programledaren Ali Fegan.
– Jag tror inte att vi sett de journalistiska konsekvenserna av pandemin än, säger han.
Ali Fegan har i många år använt bilen som kontor, varit ute och filmat, åkt från det ena stället till det andra och gjort research i bilen. Så var det även förra året, även om pandemin gjorde det svårare att resa och träffa människor.
Vissa planerade granskningar fick sättas på paus när pandemin bröt ut och under våren sände man istället repriser.
Under 2020 jobbade Ali en hel del på redaktionen på SVT i Göteborg. Kruxet var bara att de flesta av kollegorna på Uppdrag granskning inte var där på grund av pandemin.
– Jag saknar verkligen att sitta och diskutera journalistik med mina kollegor. Jag saknar korridorsnacket, det kreativa problemlösandet, de dagliga diskussionerna kring vad som
händer i vår omgivning, tips och trix-pratet som sker spontant i redigeringsrummet, över en kaffe eller på lunchen. Det sker inte längre, säger han.
– All kommunikation sker ju på utgivna tider, i nån sorts massmöten. Det här kommer till slut att sätta sina spår, det är jag ganska säker på. Vi får väl se hur det går, vi gör hela tiden försök att hålla diskussionen vid liv…men det är inte lätt.
– En positiv sak är ändå att vi snabbt lärt oss att ha digitala möten. Jag tror aldrig att de kan ersätta riktiga samtal. Det funkar okej om det är envägskommunikation, när någon bara ska informera om något. Det är mycket sämre om det ska diskuteras journalistik eller idéer.
Att makthavare inte vill vara med i Uppdrag granskning är ingen nyhet för Ali och hans kollegor. Så har det alltid varit.
– Vi har varit med om alla möjliga varianter tidigare när makthavare inte velat medverka i programmet. Men det här är något nytt och specifikt för pandemin…de skyller på den. Förra året skulle vi göra en uppföljning av en granskning vi gjorde av Arla. Vi ville intervjua men fick nej med hänvisning till pandemin, berättar Ali Fegan.
– Då föreslog vi en Skype-intervju men fick nej igen, och inte heller ville de göra en telefonintervju på fem minuter. Det var en enhetschef på länsstyrelsen som inte ville medverka. Då var argumentet att det fattats ett principbeslut på ledningsnivå att man inte skulle vara med i Uppdrag granskning på grund av pandemin.
Hur tycker du att svensk media klarat sitt uppdrag hittills under coronapandemin?
– Det har ju diskuterats rätt mycket redan från början av Folkhälsomyndighetens pressträffar om vi journalister varit för flata och ifrågasatt för lite…och jag tycker ju det. Den där tyska journalisten som ofta var med tidigare var rätt uppfriskande.
– Men vi har ju kommit igen lite mentalt nu, vi på UG har gjort två granskningar och det kommer fler där politikers och myndigheters beslut ifrågasätts. Men det borde man väl ha kunnat göra tidigare tycker jag, även om vi alla var i nån slags chocktillstånd i början. Vi får inte glömma vårt uppdrag, trots att det är pandemi.
Att använda digitala verktyg i jobbet har många fördelar enligt Ali som sedan berättar om äldre kollegor som fick sitta och faxa för att få fram information.
– Det är mycket lättare att hålla kontakt med internationella kollegor idag och att söka information. Men med det sagt finns det också faror, som det här med källskydd, som vi hela tiden diskuterar, säger han.
Uppdrag granskning använder sedan länge krypterade mejl och tjänster för att kommunicera med källor. Ali Fegan nämner tjänsten Encrochat som blev hackat av polisen och som använts för att sätta dit kriminella.
– Det är naturligtvis väldigt bra att kriminella åker dit. Men å andra sidan…skulle polisen i nästa steg knäcka ett verktyg som vi använder när vi haft kontakt med källor, då kan det ju bli hur fel som helst och uppgifter hamnar i förundersökningar, säger Ali Fegan.
– Det där måste vi ta på allvar och diskutera hela tiden. Det är inga lätta frågor och där är digitaliseringen kanske ett problem som vi identifierat.
Tror du att framtidens journalistik blir mer digital?
– Ja, men jag tror ingen riktigt vet hur digitaliseringen kommer att påverka journalistiken. Just nu längtar jag mest efter att det dagliga journalistiska arbetet ska bli mer analogt. Jag saknar mina kollegor!
”Digitaliseringen har tagit sjumilasteg”
Aftonbladets chefredaktör och vd Lena K Samuelsson tror inte att redaktionen kommer att gå tillbaka till det gamla sättet att jobba efter pandemin.
– Det har gått över all förväntan att ställa om till digitala arbetsmetoder och möten och det sker oerhört mycket inom den digitala journalistiken nu, säger hon.
Under våren 2020 var Lena K Samuelsson mycket på redaktionen, för att under hösten och vintern mest jobba hemifrån. Det senaste året har hon det ägnat mycket mer tid åt HR- relaterade frågor för att skapa bästa möjliga föresättningar för sina medarbetare, både de få som jobbat på redaktionen och de som gjort det hemifrån.
– Digitaliseringen av arbetsplatserna har tagit sjumilasteg under pandemin. Förr satt vi ett antal på jobbet och hade videokonferens med en eller två som var med på länk. Nu deltar alla på samma villkor, i varsin liten ruta och det är mycket bättre, säger Lena K Samuelsson.
– En effekt är att de som förr aldrig kunde vara med på möten, som var ute på jobb eller inte kunde komma in, nu också deltar. På det viset har redaktionen kommit närmare varandra. När vi nu lärt oss jobba på det här sättet tror jag aldrig att vi kommer att gå tillbaka till det gamla.
Lena K Samuelsson säger att det nog är tur att pandemin inte hände för fem eller tio år sedan. I dag finns en mognad som gjorde att man från en dag till en annan kunde ställa om till att jobba hemifrån, både på redaktionen och affärssidan.
– Det finns så många mänskliga vinster i att ha ett mer flexibelt förhållande till när du är på jobbet och när du kan jobba hemma, säger hon.
– I sina bästa stunder är det mycket mer effektivt och mycket lättare att få ihop med livspusslet. I sina sämsta såklart ensamt, trist och isolerande. Jag tror att vi som kan jobba både på plats och hemifrån kommer att hitta ett mycket mänskligare arbetsliv när det här är över. Det är ändå något positivt som allt detta elände fört med sig.
2020 var ett tufft år för hela mediebranschen med vikande annonsintäkter, något som även Aftonbladet kände av. Men mot slutet av året vände annonsmarknaden uppåt igen. Idag ser Lena K Samuelsson med tillförsikt på framtiden – och inte minst vad gäller den digitala journalistiken.
– Det handlar om live, om ljud, interaktion och den prenumererade journalistiken. Aftonbladets coronalive har i över ett år varit svenska folkets lägereld för nyheter och information runt pandemin. Där har man även kunnat ställa frågor direkt till redaktionen, säger hon.
– I liverapporteringen har Aftonbladet haft över 500 000 läsarinteraktioner i form av frågor och inlägg. Det är ett exempel på hur journalistiken nu kommer närmare läsarna, och blir mer öppen och inbjudande.
Transparens och öppenhet är två ledord för Aftonbladet, både kring hur redaktionen jobbar och varför man tar olika utgivarbeslut.
Lena K Samuelsson tror även starkt på den lyssnande journalistiken och berättade i poddformat. Aftonbladet har en omfattade poddsatsning med Sveriges största dagliga nyhetspodd Aftonbladet Daily.
Tidningen har även en krimpodd, och poddar inom opinion, privatekonomi, kungligt och träning. Dessutom har Sportbladet flera poddar med sina profiler, ett område som kommer att fortsätta växa.
– En stor förändring för den digitala journalistiken är att affärsmodellen prenumeration nu växer så starkt. Det har gett hela mediebranschen ny kraft, säger Lena K Samuelsson.
– Det gäller för övrigt hela den digitala ekonomin. Subscription economy är det alla är ute efter, oavsett om de säljer innehåll som Aftonbladet och Netflix eller om du säljer prenumererade matkassar.
Aftonbladet och Expressen har i decennier haft ett eget distributionsnät med lastbilar som varje dygn kört ut papperstidningarna till butiker och återförsäljare i hela Sverige. Något som inte längre är hållbart, varken ekonomiskt eller för miljön, enligt Lena K Samuelsson.
Därför har kvällstidningarna nyligen samordnat sig med morgontidningarna. Nu blir det möjligt att prenumerera på Aftonbladet eller Expressen och få tidningen direkt i brevlådan på morgonen, precis som DN, Svenska Dagbladet, Dagens industri eller andra morgontidningar.
– Aftonbladet är en digital verksamhet sedan många år. Men vi vill gärna kunna fortsätta ge ut en daglig version på papper länge än. Det är uppskattat av läsarna och det är fortfarande en viktig affär för oss, säger Lena K Samuelsson.
”Allt fler kommer att jobba hemifrån”
Anders Q Björkman, biträdande kulturchef på Svenska Dagbladet, är övertygad om att framtidens journalistik blir mer digital.
– Allt fler kommer att jobba hemifrån på distans och intervjuer och möten kommer att göras via datorn. Min oro är att ännu färre journalister tar sig ut i verkligheten, säger han.
Från mars till november 2020 arbetade Anders Q Björkman hemifrån ungefär 60 procent av tiden. Därefter – under andra vågen av pandemin och med en ökad vana av att jobba på distans – övergick han till att jobba från bostaden ungefär 80 procent av tiden.
– På många sätt har det blivit mer tungrott och låst mig vid datorn. En mängd möten som annars har skett i soffor på redaktionen äger nu rum vid datorn via video, vilket gör det svårt att över huvud taget lämna skärmen, säger Anders Q Björkman.
– Dessutom sker nästan all kommunikation via mejl, Slack och andra digitala meddelandetjänster och det får en också att hänga över datorn. Vid nyhetshändelser, som på en kulturredaktion inte sällan är kopplat till att en stor kulturpersonlighet har gått bort, exploderar meddelandefrekvensen över datorn så till den milda grad att det nästan känns som om ens arbete består i att svara på olika meddelanden.
Anders Q Björkman saknar den fysiska närvaron på redaktionen, att kunna slänga ett ord över axeln i stället för att sitta hemma och knattra in ett meddelande på tangentbordet.
Han saknar även den sociala dimensionen, dels det nöje han finner i att samtala med kollegor, dels de bra idéer som föds när man talas vid och när man minst anar det.
– Som du hör trivs jag inte så bra med distansarbete, men något som är positivt är ju att man slipper lägga tid på resor till och från jobbet. Närvaron på möten är också bättre, eftersom folk inte fastnar i kollektivtrafiken på morgonen utan bara kliver rätt upp ur sängen till datorn, säger han.
En konsekvens av pandemin är att en stor del av det som Svenska Dagbladets kulturredaktion bevakar plötsligt upphörde att existera. Ingen teater. Inga konserter. Få utställningar.
Men en positiv konsekvens är att det samtidigt blev lättare att få intervjuer med internationella författare och skådespelare.
– I och med att personintervjuer över datorn har blivit mer eller mindre den enda lösningen har den formen av intervjuer accepterats. Tidigare var vi hänvisade till att resa utomlands, eller att använda en korre eller frilansare…kostsamma historier, säger Anders Q Björkman.
– Men för vissa typer av intervjuer funkar det faktiskt att köra digitalt. Annars hade jobbet kanske inte blivit gjort över huvud taget.
På Svenska Dagbladet har man det senaste året använt videokonferenssystemet Pexip. Vid större redaktionella möten har några som varit på plats på tidningen stått vid en tavla framför en kamera, medan alla hemmajobbarna anslutit via sina datorer.
– Samtalen på sådana här digitala redaktionsmöten blir inte lika levande som före pandemin. Det blir liksom inga samtal utan mer att ordet fördelas till var och en av en mötesledare, säger Anders Q Björkman.
– Det gör samtalet mindre dynamiskt, men å andra sidan får röster som tidigare inte tog så mycket plats nu höras lite mer samtidigt som de som hördes mest förut nu får lite mindre utrymme.
Är det här det nya sättet att för dig att ha möten på distans med dina medarbetare?
– Ja delvis kommer det nog att bli så här, inte bara hos oss utan på många redaktioner. Det finns ju en massa drivkrafter att inte alla ska vara på plats på redaktionen samtidigt. Många har upptäckt att de gillar det och arbetsgivarna har sett att många medarbetare gillar det.
– Sen är det klart att det för arbetsgivare kanske finns en drivkraft att inte behöva ha lika stora ytor. Kontor och redaktioner kan bli bostäder i framtiden. Den drivkraften finns säkert hos många mediebolags ledningar.
Tror du att framtidens journalistik blir mer digital?
– Ja absolut. Mer digital i bemärkelsen att vi konsumerar journalistik över datorer, ipads och mobiler och att pappret så sakteliga tappar mark. När det här började hade jag ibland tankar om hur vet man att alla jobbar när de gör det hemifrån. Men erfarenheten är att alla jobbar minst lika mycket nu, rent av mer ibland.
”Arbetet har blivit mycket trögare”
Aftonbladets nöjesreporter Torbjörn Ek är en av de få som varit på redaktionen under hela pandemin medan mer än 200 av hans kollegor jobbat hemifrån.
– Arbetet har blivit enormt mycket trögare och konflikter och surdegar har blivit svårare att hantera, lösa och reda ut, säger han.
Ett tungt vägande skäl till att Torbjörn Ek inte jobbat från bostaden det senaste året är att han är breaking news-reporter med ansvar för snabb nyhetsrapportering kring nöjesnyheter.
Även de som jobbar vid nyhetsredaktionens och sportens breaking news-deskar finns bland de 25-30 funktioner som Aftonbladets ledning beslutat ska vara på plats, liksom några chefer och de på redaktionen som jobbar med poddar och tv.
– Det har ibland uppstått en vi-mot-dom-känsla mellan oss som varit på jobbet och de som inte varit det. En misstro mot vad som görs och inte görs. Dessutom har snabbheten i rapporteringen påverkats. Det som tidigare kunde ropas till en kollega några skrivbord bort måste nu i stället skrivas i olika kommunikationskanaler, säger Torbjörn Ek.
I vår är det 16 år sedan Torbjörn började på Aftonbladet. Vid sidan av tjänsten på nöjesredaktionen är han även en av tre personalrepresentanter i Schibsteds styrelse. Där liksom på redaktionen har videomöten varit vardagsmat under pandemin.
– Man kan ha livliga diskussioner även i digitala kanaler, men det är svårt att bygga relationer. Vid sidan av videomötena under pandemin har jag hållit kontakt med flera nära kollegor som inte jobbat på redaktionen, bara för att prata och kolla hur de mår, berättar Torbjörn.
Det senaste året har Torbjörn bara lämnat Stockholm några få gånger. Han besökte inspelningen av TV4:s Robinson i Haparanda, gjorde jobb på Dplays Ex on the beach i södra Sverige och SVT:s Mästarnas mästare i Torekov.
– Den typen av rapportering kan inte göras om man inte är på plats, säger han och berättar hur speciellt det var att jobba under Melodifestivalen som sändes utan publik under sex veckor i vintras från Globens annex i Stockholm.
– Vi var ett av få mediehus som fick vara inne på presscentret. De digitala presskonferenserna under Melodifestivalen var rätt mycket ”Folkhälsomyndigheten-style” med begränsade möjligheter att ställa följdfrågor, säger Torbjörn.
– Vid presskonferensen efter sista genrepet inför finalen hade jag knappt fått svar på min sista kritiska fråga förrän de sa ”jaha nu är tiden ute”. Under Melodifestivalen uppmanade dessutom SVT oss få som var ackrediterade att ställa alla frågor för att tillhandahålla svar till de journalister som inte var där.
Torbjörn berättar att det blivit allt vanligare i nöjesbranschen att kändisar vill ha frågorna på sms eller mejl. Och det händer inte sällan att det är en presskontakt som svarar, och inte kändisen själv.
– Ganska ofta får man inte ens svar på sina frågor utan bara färdigskrivna PR-texter med uttalanden. Det här satts i system under pandemin…”vi kan ju inte träffas, skicka dina frågor”…och jag är rädd för att det här kommer att bli den nya standarden.
– Hela situationen med att messa eller mejla frågor är helt absurd. Jag får liksom ställa mina följdfrågor redan i första mejlet, förutsätta att okej du lär svara så här, då blir min följdfråga den här.
Hur tror du att jobbet kommer att bli efter pandemin?
– Positivt är att man kan få göra face to face-intervjuer med internationella kändisar via videotjänster som Teams och Zoom. I stället för att åka till London, Paris eller New York för att vara med på pressjunkets kan jag bara gå in i tv-studion på redaktionen och göra en tv- intervju, säger Torbjörn.
– Negativt är att möjligheten till det fysiska mötet byts ut mot en videointervju. Ett riktigt möte är alltid överlägset.
Den 18 till 22 maj är det dags igen för Eurovision Song Contest, ett av världens mest sedda tv-sända underhållningsprogram. I år sänds finalen utan publik från Ahoy-arenan i Rotterdam i Holland.
– Europeiska Radiounionen har skickat ut ett 46 sidor tjockt dokument om hur de tänker sig att coronasäkra tävlingen, berättar Torbjörn.
Före pandemin brukade Eurovision Song Contest-finalerna bevakas av drygt 1 500 journalister. I år är antalet journalister begränsat till 500.
– Det innebär att varje deltagande land får ackreditera 13 journalister. Vi på Aftonbladet brukar vara fem på finalerna, en krönikör, en stillbildsfotograf, två reportrar och en tv- fotograf. Men att vi skulle få ackreditera så många i år är ytterst osannolikt, säger Torbjörn.
Tråkigt, mindre kreativt men också bra att kunna arbeta hemifrån ibland
Ewa Stenberg, Dagens Nyheter
– I morse var jag med i en direktsändning i NRK – via Facetime. Då uppskattade jag den nya digitala världen. Hade jag varit tvungen att åka till en tv-studio vid Gärdet hade jag fått gå upp en timme tidigare – vid fem. Då hade jag nog tackat nej.
Martin Jönsson, Dagens Nyheter
– Jobbet har blivit tråkigare: mindre kreativt, färre spontanmöten, svårt att starta och driva projekt som bygger på kreativitet. Som chef har man fått ägna mycket mer tid åt andra typer av frågor, som hälsoriskerna, ergonomi med mera.
Georg Cederskog, Dagens Nyheter
– Alla typer av intervjuer och pressträffar vinner på verkliga möten. Telefonintervjuer och digitala verktyg fungerar som arbetsverktyg, men tillför inget utöver att de inte kräver resor eller fysiska möten och därför går fortare att använda.
Erik Helmerson, Dagens Nyheter
– Mina erfarenheter av digitala verktyg är bara positiva. Älskar att ha så lite som möjligt att göra med resten av redaktionen. Ju färre och kortare möten och ju mindre företagstjafs desto bättre.
Karin Eriksson, Dagens Nyheter
– Det svåra har varit accessen till höga politiker under valrörelsen. Det gick ju bra med Trump och hans folk, men Demokraterna höll och håller hårt på kraven på social distansering och gör nästan bara saker online. Det är såklart en stor brist att jag bara har kunnat se Joe Biden på en pytteliten skärm långt borta vid sista valmötet i Pittsburgh.
Andreas Hansson, Aftonbladet
– Först var det en skön omväxling att jobba hemma, mindre stress i att inte behöva pendla och stressa på morgonen. Men vid stora nyhetshändelser hamnar man lite perifert utanför nyhetspulsen. Det är därför kärngänget måste vara på plats på redaktionen. Dit räknas jag halvt.
Mikael Forsell, TT Nyhetsbyrån
– Vi fick ställa om från att bevaka idrottshändelser till att skriva om varför det inte förekom några idrotter och när det skulle kunna börja igen. Plötsligt blev ekonomi, medicin och politik allt viktigare för oss att skriva om när diskussionen snart handlade om när idrotten skulle släppas igång igen.
Nike Nylander, SVT
– Jag tycker överlag att det har fungerat över förväntan, framförallt redaktionella möten. Mycket tidsbesparande och skönt att slippa åka till jobbet bara för ett möte eller två. Men intervjuer och pressträffar blir ofta fula och av undermålig bildmässig och ibland teknisk kvalitet.
Anna Hedenmo, SVT
– Jag tror vi kommer fortsätta att acceptera fula Skype-intervjuer även efter pandemin, och fler av programmens gäster kommer kräva att få medverka hemifrån i stället för att åka in tillstudion.
Anna-Maja Persson, SVT
– Intervjuer via Zoom och Teams dominerar totalt i SVT:s nyhetsprogram och de pressträffarna tenderar att bli rätt enkelspåriga, de får sällan fart och det är svårare att ställa kritiska frågor och faktiskt också få svar. Förutom att det är väldigt tråkig tv så känns intervjuerna ofta tama. Jag hoppas verkligen att det här inte kommer att bli en vana som lever vidare efter pandemin
Belinda Olsson, SVT
– Att använda digitala verktyg kommer nog påverka en del arbetsprocesser. Jag hoppas också på mer snabbhet i utvecklandet av program. Testa och kör typ! Under pandemins början tvingades SVT tänka på tvärs så man hittade på allt från karantän-tv i husvagn till hemmaträning. Allt var inte bra men det känns modernt.
Louise Epstein, Sveriges Radio
– Det har krävts uppfinningsrikedom för att prata om pandemin utan att tråka ut lyssnarna och hitta en bra mix med andra ämnen. Vi har haft nästan alla redaktionsmöten IRL och de vi har haft digitalt är alltid sämre eftersom det är svårt att behålla koncentration och ork. Även svårare att vara kreativ.
Johar Bendjelloul, Sveriges Radio
– Vi går in i en era där medarbetarna förutsätts jobba hemifrån i större utsträckning. Frestelsen i de pengar mediehusen kan spara på minskade kontorsytor kommer att vara för stor.
Olov Carlsson, Sveriges Radio
– Pandemin har påverkat mitt jobb förvånansvärt lite. Mötesrutiner har kunnat upprätthållas och verksamheten har fortsatt utan avbrott. Däremot finns det en stor saknad efter fysiska möten och en del förändringsprocesser som är beroende av att kunna samla flera människor i samma rum för workshops och annat har av naturliga skäl inte kunnat genomföras.
Håkan Persson, Borås Tidning
– Jag har trivts med att varva två veckor hemma och två på redaktionen. Men som reporter saknar man möten med människor live, så att säga. Det blir mycket telefonjobb, vilket ofta gör artiklarna slätstrukna och opersonliga.
Erik Jullander, Borås Tidning
– En klart positiv erfarenhet med digitala pressträffar är att tillgängligheten ökar på flera sätt trots att samhället stänger. Jag hade exempelvis aldrig fått för mig att åka drygt 40 mil enkelt resa för en presskonferens med Folkhälsomyndigheten men det är ju fritt fram nu för den redaktion som vill.
Jennie Ölund, Borås Tidning
– Jag tror inte på den digitala vägen när det kommer till djupare intervjuer, reportage, nedslag, eller ansvarsintervjuer. Jag upplever en frustration över att inte kunna vara närvarande på samma sätt. Men jag tror att pandemin fått oss att tänka mer på hur vi kan bemöta läsaren digitalt, i större utsträckning. Inte bara för att underlätta intervjuer, utan också i läsardialogen.
Christer Nilsson, Ljusdals-Posten
– Metodmässigt har inte pandemin påverkat mitt jobb mycket. Där är den största skillnaden att kommunala nämnder, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige inte längre har öppna möten på samma sätt utan kör digitalt. Det gör att bevakningen måste göras på annat sätt.
Robert Börjesson, Expressen
– Jag kan se en framtid där fler arbetar hemifrån några dagar i veckan eftersom pandemin visat att det ändå går bra. Och att redaktionsmöten oftare blir digitala. Redan innan pandemin var ju klimatpåverkan en aspekt som man tog hänsyn till innan man lämnade redaktionen. Jag är inte säker på att pandemin egentligen påverkar digitaliseringen av journalistiken så mycket ytterligare.
Helena Ingvarsdotter, Kollega, Chef & karriär
– Vi bevakar det privata näringslivet ur ett fackligt perspektiv och det har blivit trögare att få prata med folk ute i arbetslivet. Pandemin har förvärrat situationen i och med att allt ska gå genom presskontakter etcetera. Många är rädda för att prata, oroar sig för att deras jobb hänger löst. Idéarbetet har också påverkats, det kreativa blir lidande.
Niklas Svensson, Expressen
– Idag gör jag de flesta intervjuer digitalt och det debattprogram jag ledde under våren har pausats eftersom vi i nuläget inte har externa gäster i våra tv-studior. Mitt jobb har naturligtvis också påverkats såtillvida att jag ägnar nästan hela min arbetstid åt att bevaka just pandemin, den största nyhetsstoryn sedan andra världskriget.
Johan Lindqvist, Göteborgs-Posten
– Det har blivit ensammare men inte så mycket självständigare eftersom allt är så uppstyrt för att funka. Tråkigare på grund av att man träffar så lite folk. Zoom-intervjuer är tråkiga. Inga resor, inga konserter. Tror ändå att jag arbetar minst lika mycket och mer över hela dagen och kvällen.
Lisa Mattisson, frilansfotograf
– Jag frilansar främst för Expressen och DN och redan i slutet av mars förra året insåg jag att pandemin skulle påverka mitt jobb som fotograf. Mina uppdragsgivare har haft olika önskemål och restriktioner när det gäller saker som att fotografera miljöer, resa eller komma in i folks hem. Det har begränsat möjligheterna och även betytt att man prioriterat bort foto.
Magnus Alselind, Expressen
– Jag och vår chefredaktör Klas Granström har jobbat på redaktionen under pandemin tillsammans med de som haft hand om våra snabbaste nyheter. Sedan har övriga medarbetare varit på plats i varierande grad eller inte alls. Vi kommer att minska antalet resor för möten framöver och har lärt oss att sätta värde på varandras tid.
Mette Carlbom, frilans
– Uppdragsmässigt har jag som frilans inte drabbats så värst mycket. För mig har det nästan varit lättare att få tag på folk, alla är hemma hela tiden och reser mindre. Jag bevakar bland annat Skånes life science-bolag och de har ju snarare gynnats av pandemin så det har inte heller varit brist på saker att skriva om.
Stefan Helte, Dagens samhälle
– Från att ha utfört mitt jobb nästan alla dagar på arbetsplatsen har jag sedan 12 mars flyttat hem mitt jobb nästan helt. Detta innebär att all kontakt med redaktionen sker via videomöten, Slack och mobil. Det funkar, men blir torftigt. Svårt diskutera idéer och att samverka kreativt.
