Det är titeln på Erik Fichtelius bok i Vad är-serien som Ernst Billgren initierade på bokförlaget Langenskiöld år 2008.
Det vet man väl efter ett yrkesliv i nyhetsbranschen! Så tänkte säkert en och annan när ”Figge” torsdagen den 17 mars gästade oss seniorer på den månatliga träffen på Pressklubben.
Nu visade det sig att långt ifrån alla var eniga om vad en nyhet är. Inte ens Figge själv har ett entydigt svar på frågan. På första sidan i boken är hans korta svar: ”Det handlar om tyst kunskap och är därför omöjligt att svara på.”
I slutet av boken lyder det korta svaret: ”En förändring, plötslig eller långsam, som är intressant nog att hamna i nyhetsprogrammet eller på förstasidan.”
Han har därmed inte sagt att allt som hamnar på första sidan är nyheter. Det är vi eniga om.
Å andra sidan – är det ingen nyhet om notisen eller artikeln hamnar på sidan 5 eller 25?
– Jo, det kan det vara – men en mindre nyhet, tyckte Erik Fichtelius.
Det är tydligt att inte ens ett proffs som Figge entydigt kan ringa in nyhetsbegreppet.
Det är därför inte så dumt att boken också fått undertiteln: ”och 100 andra jätteviktiga frågor”. Det gjorde det möjligt att med Figge diskutera en lång rad andra angelägna frågor inom journalistiken. Där har han visserligen en begränsad erfarenhet av tidningsvärlden men i gengäld ett gediget förflutet inom etermedierna som reporter, kommentator och chef.
Mer än lovligt trist
Boken är skriven av två skäl enligt Figge själv – den var lustfylld att skriva och den är ämnad som folkupplysning i ett ämne som angår allmänheten långt utanför våra journalistiska kretsar.
I själva verket hade Figge först tänkt skriva en bok med titeln Vad är Public service?
Det lät mer än lovligt trist hade förläggaren sagt och författaren tycks ha instämt. Men det hindrar inte att Figge mer än gärna talar om public service. På frågor om man inte kunde bredda begreppet så att också kvalitetsjournalistik kunde få del av kakan håller Fichtelius med om att de över sju miljarder kronor per år som SR, SVT och UR sammanlagt får – huvudsakligen i form av licenspengar – är långt mer än den halva miljard som ännu går ut i presstöd. Hitta gärna på ett sätt att stödja kvalitetsjournalistik i kommersiella medier men rör inte public service, var hans otvetydiga budskap.
Ingen fundamentalist
Figge införde för länge sedan begreppet konsekvensneutralitet i den pressetiska diskussionen. Begreppet är hämtat från den anglo-saxiska världen och sammanfattas ibland i uttrycket ”publish and be damned”. Sanna och verifierade uppgifter ska publiceras utan hänsyn till vilka konsekvenserna kan tänkas bli. Är det hans ideal?
– Nej, jag är inte konsekvensneutralitetsfundamentalist.
Jag tyckte Figge log åt tungvrickaren, men förklarade allvarligt att han själv skulle avstå från publicering som riskerade någons liv.
Sigfrid Leijonhufvud
