Gathuset på en av Söders höjder med anor från 1700-talet döljer en konstskatt av oanat slag. En dag i våras samlades vi på Maria Prästgårdsgata utanför den bastanta porten. Guiderna, Mirjam Allard en av dagarna, och Ann Eriksson under två visningar, hämtade oss. Vi gick genom gathuset och ut till en trätrappa som leder ner till gården.
Det som mötte oss är en trädgård med vackra lindar, en lönn och en alm. Solens strålar silades genom lövverken under de tre dagar seniorerna var på besök. Vart vi än tittade syntes skulpturer och väggreliefer och på ett av taken – en kamel i brons. ”Det är Sven Hedin”, berättade guiderna skämtsamt.
I början av 1900-talet köpte skulptören Christian Eriksson gården och tillsammans med arkitekten Ragnar Östberg formades ateljéhusen. Här bodde och arbetade Christian efter vistelsen i Paris och i Arvika där släkten Eriksson har sin hembygd.
I nästa generation var det Liss Eriksson som tog över bildhuggarateljén och gårdshuset där han bodde med sin familj. Det huset har delar från 1600-talet. Hans hustru var konstnär Britta Reich Eriksson som bland annat är känd för sina kyrkfönster.
Det är Liss Erikssons skulpturer som dominerar i trädgården och i källaren där skisser i form av miniskulpturer är uppställda.
Liss Eriksson är känd främst för La Mano på Katarinavägen, en hyllning till svenskarna som frivilligt deltog i spanska inbördeskriget på motståndets sida. Han har också gjort otaliga skulpturer på temat mor och barn.
Omtyckt är också Paret på sjövägen till Waldemarsudde och inte minst Fågelmannen som naken halvligger på torget i Arvika. ”Det tog ett tag innan arvikaborna tog Fågelmannen till sina hjärtan. Den sågs som utmanande och provocerade många”, berättade Ann.
Den lille pojken som tittar på månen är en annan älskad skulptur som blir smekt på huvudet så att bronset blankpolerats. Han sitter i Gamla stan vid Finska kyrkan men också här i trädgården.
Varje visning tog en och en halv timme och var sprängfylld med konsthistoria. Guiderna är döttrar till Liss och har båda vuxit upp på gården. De bor i lägenheter i gathuset och är båda konstnärligt verksamma som musiker och fotograf. De delade med sig av sina stora kunskaper också om materiel och hur en bronsskulptur blir till.
En av berättelserna handlade om hur Christian Eriksson stod utan pengar och var tvungen att köpa in en gigantisk sten till sin skulptur Bågspännaren på Kornhamns torg i Gamla Stan. Hans kompis Zorn stod i begrepp att förstöra en målning när Christian bad honom att skänka den till honom istället. Han restaurerade målningen och sålde den dyrt till Nationalmuseum och kunde därmed finanisera sin sten.
Det var en i raden av berättelser från uppväxten på Maria Prästgårdsgata som fortfarande är högst levande med verksamma konstnärer i var och en av ateljéerna. Gården är kulturminnesmärkt men det vilar ett stort ansvar på Mirjams och Anns axlar att bibehålla denna konstpärla på Söders höjder.
Text och foto: Gun Jacobsson